Kvarnbo Hall

Inte långt från vårt hus pågår en arkeologisk utgrävning. Just idag kunde man komma dit och få veta mer om vad som hittats, om den stora hallen som legat där under 500 års tid och dess betydelse i det dåtida samhället. Arkeologen som berättade för oss började med att berätta om det enda barnrelaterade fynd man gjort: Ett spänne i barnstorlek. Medan han fördjupade sig i platsens historia och vad man kunnat lista ut om den, droppade barnen av för att leka.

20160820_131339_resized20160820_131646_resized20160820_132950_resized 20160820_133545_resized

Mer om Kvarnbo hall här!
Efteråt möttes vi hemma hos oss på kaffe, te, samtal och lek. Life is good!

Not back to school day

Idag startade skolorna på Åland. Vi firade ”not back to school day” på Lilla holmen med andra som också valt en annan väg än skolan. Trots trist väder, många sjuka och bortresta så samlades ett litet gäng med fikakorgarna.

Not back to school day låter lite rebelliskt, för mig är det nog det också. Jag känner mig lite skönt trotsig. Kanske för att jag är glad att jag vågar göra det jag känner är rätt för oss, trots att det är ganska kontroversiellt.

För mina barn är det än så länge mest en kul grej som ger tillfälle för att träffas, leka och mumsa på nått gott. Vi brukar också gå och köpa lite pennor, sudd och skrivböcker efteråt, det brukar de uppskatta och känna är speciellt.

notback

Om hemundervisning i media

Här är några klipp med hemundervisare i olika sammanhang =)

 

04:11 in i den här nyhetssändningen kommer ett kort reportage om en träff vi hade förra året:

http://localhost/webb-tv/id/1zve1ndb?auto_play=true

 

Sommarprat i Ålands radio med Jonas Himmelstrand:

http://www.radiotv.ax/sommarpratarna/sommarpratare-25-juli-jonas-himmelstrand

 

Sommarprat i Ålands radio med Nicklas Lantz:

 

Skolministeriet gör ett reportageom hemundervisning:
http://urskola.se/Produkter/192547-Skolministeriet-De-svenska-skolflyktingarna

 

Hemundervisade Lukas berättar i Ålands radio:

http://www.radiotv.ax/gomorron/hemundervisade-lukas-lantz-ska-plugga-i-usa

Och så lite tidningar:

http://www.allers.se/vi-gar-i-skolan-hemma/

http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article12145587.ab

http://www.dn.se/nyheter/sverige/alva-har-aldrig-gatt-i-vanlig-skola/

 

Hemundervisarträff

För tre veckor sedan var det hemundervisarträff på Åland. I vanliga fall åker många hemundervisare till familjelägret i Askö, Sverige på sommaren, men i år blev det inställt. Då ordnades ett läger på Åland av en hemundervisarfamilj som bor här, och det var ganska skönt att inte behöva åka så långt. Vi var runt 10 familjer som deltog. (Jag räknade inte och har inte särskilt fotografiskt minne om jag säger så…)

Det är alltid spännande att campa och barnen älskar verkligen att kunna springa ut på morgonen och leka med vännerna. Vi vuxna hamnade i samtal om allt och inget. Det är fint att kunna möta nya vänner sådär i lugn och ro, man har inte bara en timme att försöka lära känna varandra på, utan det kan ta sin tid med några ord i taget. Passar mig utmärkt.

Vi lärde oss spela kortspelet Pokemon, något som barnen gör ofta här hemma nu. Det är otroligt hur de kan spela det så bra med tanke på att det är på engelska. Men de memorerar, frågar ibland, vet vilka siffror de ska titta på… Och räknar så himla mycket!

Lägret var riktigt mysigt att vara  med på, detta kravlösa umgänge med likasinnade är som balsam för själen <3

20160721_164318 20160721_191622 20160722_090644 20160722_090651

Höstens projekt

Jag älskar att skapa. Jag stickar, syr, skriver och virkar. Det smittar av sig på äldsta ungen. Hon ser dockorna jag stickat, och vill göra en egen.

20160805_155901

Då det är ett ganska pilligt projekt kommer vi fram till att det nog är bättre att sy en docka. Jag vill lära mig att sy waldorfdockor, så det kör vi på! Mamma och stora barnet syr varsin waldorfdocka. Vi kardar ull tillsammans, och gör början till huvud. Syr ihop. Knyter snören. Pratar.

20160807_16103220160807_155846

Det kommer ta tid. Och det kommer bli världens bästa dockor!

 

Förälderns roll

När man hemundervisar så tror många att man automatiskt är utbildad lärare. Skolsystemet bygger på en institution och en auktoritet som till största del lär ut via förmedlingspedagogik, förmodligen så tänker man att i hemundervisning har man bara plockat bort institutionen men behåller allt annat som hör skolan till. Därför tänker man kanske att hemundervisning är att hemskola, alltid, det hemundervisade barnet är elev i hemmet och föräldern agerar lärare. Även om hemundervisning kan te sig som hemskola, så skulle jag vilja slå ihjäl antagandet om att det alltid är så.

Jämför du dig med en utbildad lärare? Behövs det inga lärare påstår du? Hur fungerar undervisning utan lärare? Menar du att vem som helst kan hemundervisa? Det är frågor jag ofta får och skulle vilja svara på.

Jag jämför mig absolut inte med en utbildad lärare. En lärare är utbildad för att lära ut under de specifika förutsättningar som finns i skolan. Jag har helt andra förutsättningar, jag är inte ensam med 15-20 barn som jag inte har någon anknytning till, i en och samma lokal. För oss är inte heller den effektivaste metoden förmedlingspedagogik, så jag behöver inte vara bra på det. Det är dessutom mycket lättare att följa 1-4 barns naturliga nyfikenhet och specifika intressen än att putta 15-20 barns nyfikenhet och intresse åt samma håll.  Att hemundervisa och att undervisa i skolan är så skilda saker att man kan inte jämföra på det sättet. Bara för att jag hemundervisar betyder inte det att man skulle kunna sätta mig framför en skolklass.

Sålänge det finns elever kommer det behövas lärare. Jag har inga som helst problem med att låta mina barn lära sig från en lärare, tränare eller från någon annan heller för den delen. Hemundervisning behöver inte vara att man som förälder är den som lär med barnet, hemundervisning kan också vara att hitta andra som kan hjälpa barnen med det de vill lära. Så lärare behövs absolut, jag är själv ideell friidrottstränare och det är ju en typ av lärare, och jag känner mig behövd eftersom det kommer dit barn (som förhoppningsvis själva valt att vara där) för att det är roligt att träffas, friidrotta,  lära sig nya saker och träna. Där får jag ofta använda andra metoder än när jag hemundervisar, för i gymnastikhallen har jag helt andra förutsättningar.

Jag kan bara svara för hur hemundervisning fungerar hos oss.  Min roll är mer som en mentor, jag lyssnar och försöker guida rätt. Jag lär sällan ut, men visar ofta olika vägar att gå. Min roll är också som medforskare.  Eftersom jag inte har svar på allt så tar vi reda på det vi vill veta tillsammans. Bland mina mer dolda jobb är jag samordnare, jag kollar upp vart man kan hitta bra information, om det finns besöksmål och aktiviteter, vad för material vi kan tänkas behöva införskaffa, vem som kan hjälpa mitt barn om inte jag kan/vill osv. Ibland är jag lite utav en inspiratör, jag försöker hitta nya ämnen som jag tror barnen kan komma att intressera sig för. Jag dokumenterar också, mest inför att skicka in portfolio men också för att det är intressant att gå igenom vad vi har gjort och se hur vi utvecklats.

Vem som helst kan inte hemundervisa, men den som vill kan oftast det. Det krävs en stark vilja och engagemang för att ta ansvar för barnens utbildning, men föräldrar har allt som oftast det kring sina barn oavsett vad det gäller. Viljan kan finnas där redan från början, kanske vill man använda en annan pedagogik än den som skolan erbjuder. Eller så kan viljan komma senare, om man tex märker att skolan inte var riktigt rätt utbildningsform för barnet. Men om vi skulle tvinga människor att hemundervisa sina barn så skulle det nog bli katastrof, precis som det blir för de familjer som vill hemundervisa, men som man tvingar på skola.

Hur ser er roll som förälder ut bland er som hemundervisar?

 

Inspiratör

Ibland vill man hjälpa barnen att göra nya upptäckter som man tror att de skulle uppskatta.

Sällan eller aldrig kan man bestämma vad ett barn ska intressera sig för, men ibland kan man guida eller hjälpa dem hitta olika områden som skapar nyfikenhet. Mina barn är olika känsliga för om de märker att upptäckten de gjort är på något sätt arrangerad eller om de tror att någon haft som mål att de ska fatta tycke för ämnet. Nån bryr sig nästan inte alls medan nån annan behöver känna att det kommer helt och hållet inifrån en själv och att det nya intresset är ens alldeles egen upptäckt. Om någon får en känsla av att man medvetet försökt styra in på något så kan det hända att de känner sig lurade eller påtvingade, och då blir de inte lika motiverande att fortsätta. Jag känner igen det så väl och ni ska få ett exempel från när jag var liten. Det var dags för ett mycket viktigt ämne i skolan, nämligen miljö. Det läraren sa var nått i stil med ”Miljö mina vänner, det kommer bli eran hjärtefråga när ni växer upp.” Det var ju egentligen rätt men blev så fel, obstinata Sofie tänkte direkt att ” det kan du glömma, du kan inte tala om för mig vad jag ska brinna för”. Vad hände i mig när läraren började lektionen så? Jo jag kände att det där var inte min läroprocess, min läroprocess börjar med att jag kommer i kontakt med någonting där jag bestämmer i vilken grad jag är intresserad, och sen kan jag bjuda in andra för att jag ska hitta det jag söker och nå mina mål. Men då kändes det snarare som att jag blev inbjuden till lärarens läroprocess, inte var den min i alla fall.. Jag tror jag kände mig lite kränkt över att läraren påstod sig veta/bestämma vad jag skulle intressera mig så hårt för. Så här kommer lite tips på hur jag försöker inspirera mina barn lite mer ödmjukt och diskret, jag skulle påstå att ju känsligare barnen är, desto försiktigare behöver man vara.

Ett sätt är att själv göra det man tror att barnen skulle gilla och vilja lära mer om. Om du målar en tavla, planerar en blomrabatt eller börjar bygga på ett hönshus, ja då kan det ofta hända att barnen blir intresserade av att vara med och hjälpa till.

Egentligen handlar väl det här tipset att diskutera mycket med barnen om allt möjligt, fråga hur de ser  på saker och ting. Men det finns en liten och extra klurig metod som man kan använda sig av. Att diskutera med vänner om nyheter, politik, historia eller värderingar etc när barnet inte är med i samtalet, men ändå så att det hör. Samtalet kan då bli lite extra spännande på nått sätt, som när man tjuvlyssnar på samtal. Som ni vet så kan barn sitta och leka i rummet bredvid medan man pratar, och man tror att de inte hör någonting, sen får man reda på att de snappat upp precis allt. Det är ju inte alltid negativt, ta tillvara på det och diskutera vidare sen tillsammans så kan ett nytt intresse tändas.

Strewing, när man strör ut saker för att hjälpa barnen att hitta nya områden att intressera sig för. Vi har mest gjort det med böcker, men man kan göra det med vad som helst egentligen.  Läs mer i Mias inlägg om det här.

Att göra roliga saker inom ett visst ämne brukar ofta kunna ge mersmak. Om du tror att barnet skulle kunna intressera sig för solceller, börja med någonting praktiskt som tex att bygga någonting som drivs av solceller tillsammans och se om intresset utvecklas mer efter det. Om solcellsbygget var roligt så kan det vara lättare att fördjupa sig i litteratur efteråt. Detta kan även fungera på ämnen som barnet tycker illa om. Ibland kan det finnas någon slags låsning kring något ämne, anledningarna kan vara tusen olika. Men det betyder inte att barnet nödvändigtvis måste tycka att ämnet är tråkigt på riktigt, det kan lika gärna handla om att barnet förknippar ämnet med en jobbig händelse eller vad som helst som ger negativa känslor egentligen. Prova att bara låta det va ett bra tag, och gör sedan någonting roligt som inkluderar ämnet så kanske låsningen släpper och barnet har hur kul som helst med nya intresset.

Att spinna vidare. Om barnet ofta söker efter samma saker så är ju det helt okej, men ibland kan man fastna i det som känns bekant och som man vet att man är intresserad av. Om man tror att ens barn skulle behöva lite hjälp med att upptäcka nya saker så har jag lite tips. Gå tillsammans till nya hyllor i biblioteket, vill inte barnet vara med på det så gör det till en lek. Tex gå till din favoritbok och plocka sedan upp boken som ligger 35 böcker åt höger. Ni kan göra det tillsammans och sedan visar ni böckerna för varandra och läser lite ur dem. Eller surfa runt tillsammans, vill barnet läsa om vikingasköldar så slink sedan in på riddarsköldar…riddarsvärd…svärd…fäktning…kampsport…karate…Japan…Asien…Thailand…tsunami…väder…hur man gör en väderpinne…

Att låta barnen ha tråkigt sägs vara bra, fast man som vuxen kan vara lite rädd för att låta dem ha just tråkigt. Ur tråkigheten föds förmodligen de bästa idéerna, ungefär som att nöden är uppfinningarnas moder.

Någonting som jag själv har svårt för att komma ihåg ibland är att under vissa perioder så måste man bara få vara, kanske finns det inte energi för nya ämnen eller ork för krävande fördjupningar. Kanske behöver man bara få köra på i det som känns tryggt och bekvämt ett tag. Vi är ju inte maskiner och allt går upp och ner, ibland har man så mycket som pågår runt omkring eller inom sig själv att det inte finns möjlighet att starta nya projekt och upptäcka nya intressen.

 

Har ni fler tips? Skriv gärna i kommentarerna!

 

 

 

Podcast om unschooling

Jag har börjat lyssna på den här podcasten om unschooling: http://livingjoyfully.ca/podcast-2/

Den är på engelska. Rekommenderar till den som vill höra andra unschoolers tankar och erfarenheter. Jag tycker det är skönt att lyssna på och få nya idéer, bli stärkt i mitt val och på något sätt få en större gemenskap med andra med liknande syn på barn och familjeliv.