Förälderns roll

När man hemundervisar så tror många att man automatiskt är utbildad lärare. Skolsystemet bygger på en institution och en auktoritet som till största del lär ut via förmedlingspedagogik, förmodligen så tänker man att i hemundervisning har man bara plockat bort institutionen men behåller allt annat som hör skolan till. Därför tänker man kanske att hemundervisning är att hemskola, alltid, det hemundervisade barnet är elev i hemmet och föräldern agerar lärare. Även om hemundervisning kan te sig som hemskola, så skulle jag vilja slå ihjäl antagandet om att det alltid är så.

Jämför du dig med en utbildad lärare? Behövs det inga lärare påstår du? Hur fungerar undervisning utan lärare? Menar du att vem som helst kan hemundervisa? Det är frågor jag ofta får och skulle vilja svara på.

Jag jämför mig absolut inte med en utbildad lärare. En lärare är utbildad för att lära ut under de specifika förutsättningar som finns i skolan. Jag har helt andra förutsättningar, jag är inte ensam med 15-20 barn som jag inte har någon anknytning till, i en och samma lokal. För oss är inte heller den effektivaste metoden förmedlingspedagogik, så jag behöver inte vara bra på det. Det är dessutom mycket lättare att följa 1-4 barns naturliga nyfikenhet och specifika intressen än att putta 15-20 barns nyfikenhet och intresse åt samma håll.  Att hemundervisa och att undervisa i skolan är så skilda saker att man kan inte jämföra på det sättet. Bara för att jag hemundervisar betyder inte det att man skulle kunna sätta mig framför en skolklass.

Sålänge det finns elever kommer det behövas lärare. Jag har inga som helst problem med att låta mina barn lära sig från en lärare, tränare eller från någon annan heller för den delen. Hemundervisning behöver inte vara att man som förälder är den som lär med barnet, hemundervisning kan också vara att hitta andra som kan hjälpa barnen med det de vill lära. Så lärare behövs absolut, jag är själv ideell friidrottstränare och det är ju en typ av lärare, och jag känner mig behövd eftersom det kommer dit barn (som förhoppningsvis själva valt att vara där) för att det är roligt att träffas, friidrotta,  lära sig nya saker och träna. Där får jag ofta använda andra metoder än när jag hemundervisar, för i gymnastikhallen har jag helt andra förutsättningar.

Jag kan bara svara för hur hemundervisning fungerar hos oss.  Min roll är mer som en mentor, jag lyssnar och försöker guida rätt. Jag lär sällan ut, men visar ofta olika vägar att gå. Min roll är också som medforskare.  Eftersom jag inte har svar på allt så tar vi reda på det vi vill veta tillsammans. Bland mina mer dolda jobb är jag samordnare, jag kollar upp vart man kan hitta bra information, om det finns besöksmål och aktiviteter, vad för material vi kan tänkas behöva införskaffa, vem som kan hjälpa mitt barn om inte jag kan/vill osv. Ibland är jag lite utav en inspiratör, jag försöker hitta nya ämnen som jag tror barnen kan komma att intressera sig för. Jag dokumenterar också, mest inför att skicka in portfolio men också för att det är intressant att gå igenom vad vi har gjort och se hur vi utvecklats.

Vem som helst kan inte hemundervisa, men den som vill kan oftast det. Det krävs en stark vilja och engagemang för att ta ansvar för barnens utbildning, men föräldrar har allt som oftast det kring sina barn oavsett vad det gäller. Viljan kan finnas där redan från början, kanske vill man använda en annan pedagogik än den som skolan erbjuder. Eller så kan viljan komma senare, om man tex märker att skolan inte var riktigt rätt utbildningsform för barnet. Men om vi skulle tvinga människor att hemundervisa sina barn så skulle det nog bli katastrof, precis som det blir för de familjer som vill hemundervisa, men som man tvingar på skola.

Hur ser er roll som förälder ut bland er som hemundervisar?