Eragon av Christopher Paolini

Nu är dessa böcker hemlånade av min förstfödde, vilket känns lite extra kul eftersom det är en hemundervisad ung kille som skrivit dem. Christpher Paolini var bara 15 år när han började skriva på Eragon.

Spike har haft svårt att ta sig an tjocka böcker, precis som jag. Men vi har lite olika anledningar, jag är rädd att jag inte ska lyckas ta mig igenom, och sonen är rädd att han ska missa en massa annat roligt för att han inte kan lägga ifrån sig boken förrens den är färdigläst. I vilket fall tycks han kommit förbi den spärren haha! Vi andra lånade hem ljudboken, framför oss väntar draknörderi, det känner jag på mig!

14807920_362879137395643_893205634_o

Utflykt på kökar

Igår var vi på utflyklt till skärgården, närmare bestämt Kökar. Mia ordnade evenemanget och vi var runt 7 familjer som besökte flera olika ställen för att lära känna ön. Vi var vid kyrkan S:ta Anna och Franciskuskapellet intill, några av oss besökte Otterböte som var en boplats för säljägare under bronsåldern, och vi avslutade vid hembygdsmuseumet och hembygdsgården.

14164082_333147947035429_1026352543_o

Vi tog skärgårdsfärjan Skiftet till ön Kökar. En ca 3 timmar lång resa. Vi fick veta att det för länge sedan funnits en till färja vid namn Skiftet, men den förstördes av en mina.

14215356_333147570368800_1954519386_o

På kökar är släktingar till den bortgångne ofta väldigt aktiva i begravningen. De gräver graven, ringer i kyrkklockan och bär kistan som de ställer på den här likstenen.

14191598_333147940368763_1200778317_o

Här har vi S:ta Anna kyrka.

14191448_333147560368801_564370251_o

Inne har kyrkan smyckats med bland annat detta detaljerade miniatyrskepp.

14215659_333147550368802_1764223211_o

Intill kyrkan ligger Franciskuskapellet.

14202814_333147763702114_1617089003_o

Jag gissar att detta är någon form av ett altare.

14191305_333147493702141_553228478_o

Nutida Franciskusbröder.

14191372_333147627035461_442347146_o

Några av de skelett som hittats på gravplatsen intill. Barnen uttryckte sin förfäran över barnskelettet.

14164082_333147900368767_117063229_o

Det är på denna vackra plats som kyrkan och kapellet ligger.

14233592_333147657035458_1722143043_o

På hembygdsmuseumet fastnade man lätt vid denna samling av spetsar. Wow!

14215294_333147423702148_1666166100_o

Här har vi sälolja som använts till att göra färg och impregnera trä.

14215158_333147487035475_1447370984_o 14247622_333147733702117_1079321688_o

Någon som vill gissa vilken av dessa två folkdräkter som är äldst?

14191383_333147897035434_942431972_o

Hembyggdsgården är en nybyggd stuga på gammalt vis, där utanför står en mycket märklig sten. En klangsten! När man slår på den med nått hårt så klangar den. Denna typ av sten kallas även för fonolit (fone-ljud, lithos-sten) och är en vulkanisk bergart.

14247934_333147743702116_321899054_o

Här ser vi återbruk av högsta grad, denna kittel lagade man färg i. Den är gjord av en mina, kanske precis en sån mina som skärgårdsfärgan Skiftet gick på.

14215345_333147583702132_2111328257_o

På hemresan spelas det pokemon!

 

Förälderns roll

När man hemundervisar så tror många att man automatiskt är utbildad lärare. Skolsystemet bygger på en institution och en auktoritet som till största del lär ut via förmedlingspedagogik, förmodligen så tänker man att i hemundervisning har man bara plockat bort institutionen men behåller allt annat som hör skolan till. Därför tänker man kanske att hemundervisning är att hemskola, alltid, det hemundervisade barnet är elev i hemmet och föräldern agerar lärare. Även om hemundervisning kan te sig som hemskola, så skulle jag vilja slå ihjäl antagandet om att det alltid är så.

Jämför du dig med en utbildad lärare? Behövs det inga lärare påstår du? Hur fungerar undervisning utan lärare? Menar du att vem som helst kan hemundervisa? Det är frågor jag ofta får och skulle vilja svara på.

Jag jämför mig absolut inte med en utbildad lärare. En lärare är utbildad för att lära ut under de specifika förutsättningar som finns i skolan. Jag har helt andra förutsättningar, jag är inte ensam med 15-20 barn som jag inte har någon anknytning till, i en och samma lokal. För oss är inte heller den effektivaste metoden förmedlingspedagogik, så jag behöver inte vara bra på det. Det är dessutom mycket lättare att följa 1-4 barns naturliga nyfikenhet och specifika intressen än att putta 15-20 barns nyfikenhet och intresse åt samma håll.  Att hemundervisa och att undervisa i skolan är så skilda saker att man kan inte jämföra på det sättet. Bara för att jag hemundervisar betyder inte det att man skulle kunna sätta mig framför en skolklass.

Sålänge det finns elever kommer det behövas lärare. Jag har inga som helst problem med att låta mina barn lära sig från en lärare, tränare eller från någon annan heller för den delen. Hemundervisning behöver inte vara att man som förälder är den som lär med barnet, hemundervisning kan också vara att hitta andra som kan hjälpa barnen med det de vill lära. Så lärare behövs absolut, jag är själv ideell friidrottstränare och det är ju en typ av lärare, och jag känner mig behövd eftersom det kommer dit barn (som förhoppningsvis själva valt att vara där) för att det är roligt att träffas, friidrotta,  lära sig nya saker och träna. Där får jag ofta använda andra metoder än när jag hemundervisar, för i gymnastikhallen har jag helt andra förutsättningar.

Jag kan bara svara för hur hemundervisning fungerar hos oss.  Min roll är mer som en mentor, jag lyssnar och försöker guida rätt. Jag lär sällan ut, men visar ofta olika vägar att gå. Min roll är också som medforskare.  Eftersom jag inte har svar på allt så tar vi reda på det vi vill veta tillsammans. Bland mina mer dolda jobb är jag samordnare, jag kollar upp vart man kan hitta bra information, om det finns besöksmål och aktiviteter, vad för material vi kan tänkas behöva införskaffa, vem som kan hjälpa mitt barn om inte jag kan/vill osv. Ibland är jag lite utav en inspiratör, jag försöker hitta nya ämnen som jag tror barnen kan komma att intressera sig för. Jag dokumenterar också, mest inför att skicka in portfolio men också för att det är intressant att gå igenom vad vi har gjort och se hur vi utvecklats.

Vem som helst kan inte hemundervisa, men den som vill kan oftast det. Det krävs en stark vilja och engagemang för att ta ansvar för barnens utbildning, men föräldrar har allt som oftast det kring sina barn oavsett vad det gäller. Viljan kan finnas där redan från början, kanske vill man använda en annan pedagogik än den som skolan erbjuder. Eller så kan viljan komma senare, om man tex märker att skolan inte var riktigt rätt utbildningsform för barnet. Men om vi skulle tvinga människor att hemundervisa sina barn så skulle det nog bli katastrof, precis som det blir för de familjer som vill hemundervisa, men som man tvingar på skola.

Hur ser er roll som förälder ut bland er som hemundervisar?